Hot är aldrig acceptabelt men kålsuperi är?

Hot mot människor som yttrar sin åsikt är aldrig acceptabelt. Trots hot måste man kunna fortsätta diskutera utan att sakfrågan försvinner däremellan. Stämningen från publiken till GP:s debatt om Västlänken i Nordstan härom veckan var minst sagt upprörd, men långt ifrån hotfull mot de som försvarade trängselskatten. Folk buade visserligen ut debattörerna men det var en naturlig reaktion då de etablerade partierna valt att tysta frågan så här långt. Till och med jag blev överraskad av publikens intensitet. Kia Andreassons (MP) retorik hjälpte inte då hon med hela handen uppfostrade och bestämde vad alla andra skulle göra – det är det som folk reagerar mot. Att missnöjet tar sig i uttryck i hotbrev är förkastligt men vi får inte glömma bort alla andra personer som faktiskt fortfarande debatterar utan dessa påhopp.

Kia Andreasson (MP) säger i söndagens GP att många tystas i frågan om trängselskatten vilket för mig skapar många frågetecken. Vägvalet bildades för att just frågan tystades. Beslutet togs över blockgränserna utan SD. I 2,5 års tid har vi försökt väcka tystnaden i frågan. Undersökningar påvisar att en stor majoritet inte står bakom beslutet. Nu när debatten tar en ordentlig fart börjar vi diskutera stämningen. Ja, stämningen är minst sagt upprörd hos många medborgare men de allra flesta går inte över gränsen till att hota.

Inför söndagens artikel ringde GP mig och frågade om Vägvalet bidragit till det tuffa debattklimatet. Det  är snarare självförvållat då debatten tystats och ett beslut tagits utan förankring. Vägvalet har länge efterfrågat debatten i likhet med många andra medborgare och de upprörda känslorna kommer när man inte får svar. Jag fick även frågan om hatstämningen är större mot kvinnor något jag verkligen inte hoppas att det är. För egen del debatterar jag sakfrågan oavsett om det står en kvinna eller man på andra sidan.

När jag påpekade för GP att även jag fått skrivna tillrättaläggande brev sedan i juni förra året som är polisanmälda blev det en annan vinkling på artikeln. Ja, sedan förra året har jag fått ett 15-tal brev som kommit varje gång jag kritiserat majoriteten i Göteborg. Hem i min brevlåda! Varenda gång det varit en intensiv debatt så har jag fått nedsättande brev som polisen bedömt som hotfulla. Hem till min familjs bostad där mina barn bor.

Innan Vägvalet valdes in Göteborgs kommunfullmäktige gick vi runt på valborgsmässoafton 2010 och samlade in namn då jag  sprang på Anneli Hulthén (S) och frågade om hon skulle skriva på. Hon snäste av mig med svaren:

”Skojar du, eller?!?”

”Frågan om folkomröstning är utagerad och det är ändrade förutsättningarna nu. Partierna är överens och så är det med det.”

Var inte det nedsättande? Läs hela det inlägget här.

När det var debatt i Nordstan inför valet 2010 och det verkade gå upp för (S) att Vägvalet “riskerade” komma in i kommunfullmäktige blev vi mer eller mindre utskällda av S-representanter. När jag ville prata med Hulthén som medborgare sa hon att hon behövde inte prata med mig eftersom vi nu var ett parti. När Vägvalet kom in i Göteborgs kommunfullmäktige pratade knappt någon med oss från den rödgröna majoriteten. Anneli Hulthén hälsade oss inte ens välkomna som ordförande för Göteborgs Stad. Är det att ta debatten? Är inte det en form av nedsättning?

De enda som faktiskt gjorde något aktivt var Alliansen som erbjöd oss plats i Trafik, Byggnads- och Fastighetsnämnden.

Kia Andreasson (MP) skrev nyligen följande på de rödgrönas blogg:

“Mediamakten kan vara stor och oresonlig. De som vågar säga något annat än GT:s budskap i frågan hängs ut och får en negativ etikett. När Leif Pagrotsky stack upp blev han genast hånad i tidningen. När Johan Trouvé vågade uttrycka en åsikt var han genast omnämnd som en kvinnoförtryckare i tidningen. När jag upprepar att Västsvenska paketet är så mycket mer än trängselskatt är jag maktfullkomlig.”

Leif Pagrotsky hånade 6  000 medborgare som skrivit på för en folkomröstning.  Johan Trouvé hånade GT:s Frida Boisen som kvinna när han inte höll med henne. Kia Andreasson försvarar Pagrotskys och Trouvés påhopp. Eller, är inte deras påhopp en form av nedtryckande eller förminskande kommentar?

Jag upprepar igen att det är helt oacceptabelt att någon hotas. Men Kia Andreassons påstående om att debattens ja-sägare skulle bli tystade är lite av kålsuperi när det kommer till trängselskattefrågan. En stor majoritet är överkörd i frågan och debatten har tystats ned av samma personer, som nu anser sig bli tystade. Och detta enbart för att medborgarna inte köper hennes argument  för det Västsvenska paketet, Västlänken och trängselskatten.

Med grekiskt ursprung kan jag säga att debattstämningen är inget i jämförelse med hur det kan vara i andra samhällen. Och det som förvånar mig mest är att politiker som Kia Andreasson i Sverige, där konsensus är ledordet, väljer att ducka för det egentliga problemet:

Att det inte råder just konsensus i beslutet om trängselskatten!

Theo Papaioannou
Vägvalet

I Nyhetsflödet: GP1, GP2, GP3

Lägg till en kommentar

  • Även i det brittiska parlamentet både buas och hurras det friskt och ljudligt!

    Sedan har dock Gbg kommun en hel stab av heltidsanställda “informatörer” som nu trimmas att föra ut det “rätta” budskapet om trängselskattens och Västlänkens alla fantastiska fördelar till medborgarna med allehanda “jippon” , bl.a en stor “gatufest” kommande Lördag.

    Så detta med vem som har rösten i media och vem som vågar säga si eller så eller att debatten “tystas” torde vara en akademisk hårklyverifråga!

  • Detta är ju fruktansvärt! Tänker på breven och allting. Såhär får det inte gå till i en demokrati! Jag tänker nu lusläsa alla lagar som behandlar hur politiker får bete sig, för det som händer här kan inte vara lagligt. Man kör över folket och det är aldrig okej.

  • När det gäller “påhopp” på kvinnor, så är det något som definitivt förekommer, men…

    En stor del av det som anses vara “påhopp”, är inte det. Kvinnliga makthavare har en tendens (inte alla men många) att ta saker och ting personligt (på gott och ont). Detta innebär många gånger att de ger ett proffesionellare intryck i frågan, men det innebär också ofta att de tar kritik mycket mer personligt också.

    Detta leder till att diskussioner där kvinnliga offentliga företrädare ingår oftare tenderar att bli mer personliga ur många olika aspekter, vilket i sin tur innebär att de också blir mer utsatta. Det finns män som har detta beteende också, men de är färre och därför uppfattas detta ofta som ett problem för kvinnliga företrädare, vilket det alltså till viss del också är…

    Ett praktexempel på detta är Mona Sahlins Toblerone-affär. Ett exempel på motsatsen är Anna Kindberg-Batras “Stockholmare är intelligentare”-affär, som aldrig blev någon större sak då hon inte tog angreppen personligt och därför agerade helt annorlunda. Det finns många fler exempel…

  • Det viktiga anser jag är att man inte glömmer bort sakfrågan. Som jag skriver så är det inte alla som går över gränsen till hot. Hot är aldrig bra men det får inte bli något man gömmer sig bakom för att det är en jobbig fråga som inte opinionen gillar. Och det är definitivt inte konstigt att man reagerade som man gjorde i Nordstan under debatten. Självklart bli folk upprörda och där får nog Kia Andreasson stå sitt kast då hon faktiskt förespråkar något som många inte håller med om. Glöm inte heller att både Rydin och Johansson blev utbuade, båda två män.

    Det är sakfrågan som upprör inte om det är en man eller kvinna på scenen.

    Att påstå att ingen vågar träda fram är ett typiskt retoriskt knep för den som inte vill ta debatten för att man vet att det är för stort motstånd.

  • För det första är det förfärligt att skicka hotfulla brev till vilka personer som helst där barn skulle kunna läsa det som skrivits. Vilka reaktioner ger detta vår framtid som behöver dessa barn som vuxna och som skulle kunna bli framtida politiker eller andra offentliga personer.
    För det andra är det aldrig godkänt enligt FN.s konventioner att hota, trakassera, kränka eller förminska någon person och dennes verksamhet (såvida den inte är samhällsfarlig, då träder andra lagar in). Sverige har tagit in FN.s konventioner i sin lagar.
    För det tredje är de negativa åsikter som personer uttrycker, oftast det denne känner igen hos sig själv. Så egentligen är det den personen som säger något ofördelaktigt om en annan person som egentligen säger något om sig själv.
    För det fjärde: Ja, kvinnor och en del män tenderar att ta faktafrågor personligen. Men det är viktigt att offentliga och yrkespersoner tar faktafrågor som det de är: realia! Då ska de behandlas som detta och inte som något personligt. Säger en politiker ” jag tycker, jag känner, jag tror osv” då är dennes kunskaper som politiker i beslutshänseende väldigt dåligt förankrade i realia och troligen i vetenskap samt i hur den offentliga verksamheten egentligen ska bedrivas. Min åsikt här är att politiska beslut måste förankras dels i vetenskap, historiska erfarenheter och både teoretisk och praktisk kunskap dels förankras hos sin befolkning som man beslutar för och som har valt sina representanter. Då kan politikerna inte humla om sina personliga åsikter. Det var inte för de personliga åsikterna som de blev valda till att representera befolkningen, eftersom vi inte har personval i Sverige! utan för att de representerar ett parti och dess program!
    För det femte finns det många länder som diskuterar ganska häftigt eller går i strejk när politikernas beslut inte uppfattas som gällande deras vardag. Kolla Frankrike med bönderna som drog ut med sina traktorer, kolla finnarna på Volvo som strejkade när de inte fick den lön de ansåg sig vara berättigade till osv . Det är viktigt att beslutsfattare förstår när de går över gränsen och har glömt att se till ALLA!