Regionmagasinet och sanningen – del 3

Hur svarade Regionmagasinet på kritiken om att artikeln var en partsinlaga och vinklad, samt innehöll flera faktafel?

Angående Regionmagasinets policy svarade chefredaktören Bettina Axelsson att hon inte svarar på mina “påståenden om hur du uppfattar Regionmagasinet i förhållande till policyn eftersom det är mycket subjektivt vad man tycker är nyttigt, orienterande, intresseväckande och tankeväckande. Jag har till exempel fått samtal från flera läsare som tyckt att just artikeln om Västsvenska paketet varit mycket intressant och informativ. Som du kanske vet så bor två tredjedelar av regionens invånare, tillika Regionmagasinets läsare, utanför Göteborg. De har också rätt att få veta vad regionskatten används till. De kanske inte ställer sig frågan om de kan ha råd att ha kvar sin bil. En bil som de är tvungna att ha för att andra pendlingsmöjligheter saknas. Men de kanske blir glada över att Västsvenska paketet ökar möjligheterna till arbetspendling. Vad vet jag?

Ja, vad vet Bettina Axelsson egentligen? Hon påstår att flera läsare uttryckt sitt gillande av artikeln i fråga (en uppgift som ingen kan kontrollera), men frågan är ju om dessa läsare hade varit lika positiva om de hade fått reda på hela sanningen och inte Regionmagasinets tillrättalagda version? Är man inte alls insatt i trängselskattefrågan och det Västsvenska infrastrukturpaketet är det kanske inte så konstigt att man upplever artikeln positivt, eftersom den bara beskriver just de positiva sidorna. Det var ju just det här som var poängen med min kritik: Läsarna får inte reda på hela sanningen och kan därför inte bilda sig en rättvis uppfattning.

Bettina Axelsson fortsätter:

Policyn ska för övrigt läsas ur ett helhetsperspektiv. Det är omöjligt att applicera allt som står i den på varje enskild artikel. Om varje läsare hittar någon eller några artiklar som intresserar, orienterar och gör nytta så måste man vara nöjd med tanke på både  innehållets och målgruppens bredd.

Bettina Axelssons inställning till Regionmagasinets policy är mycket märklig. En policy fungerar ungefär som en slags kvalitetsgaranti. Läsarna ska kunna känna sig säkra i förvissningen att tidningen sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Den ska i detta fall vara orienterande, trovärdig, relevant och och ge svar på frågor. Tyvärr avfärdar Axelsson sin egen policy som en betydelselös samling ord. Ingen läsare kan med framgång citera policyn och hävda att tidningen bryter mot den, eftersom tydligen en dålig artikel kan vägas upp med en bra. Och om en vinklad artikel följs av en neutral, anser Axelsson uppenbarligen att allt är frid och fröjd. Att denna inställning inte överensstämmer med vad som faktiskt står i tidningens policy verkar inte spela någon som helst roll. Policyn är därmed tyvärr bara rent ordbajs, en dimridå som är ämnad att dölja tidningens brist på journalistisk objektivitet.

När det sedan gällde de av mig utpekade felaktigheterna i artikeln och hur den var vinklad skriver Bettina Axelsson så här: “Jag har delat upp det så att Rolf Thor får bemöta sakfrågor som rör Västsvenska paketet och jag själv svarar på de publicistiska frågorna.

Rolf Thor är alltså den tjänsteman som citerades i artikeln och vars åsikter fick stå oemotsagda. Redan här är det lämpligt att höja på ögonbrynen. Min kritik var (förstås) endast riktad mot Regionmagasinet och dess journalistik. Någon diskussion med Rolf Thor om huruvida faktafelen var relevanta eller ej, hade jag aldrig eftersökt. Det var självklart upp till Bettina Axelsson att ta reda på om mina påståenden var korrekta eller ej. Att då återigen vända sig till artikelns ende uppgiftslämnare borde inte ha varit Axelssons första val för att få fram neutrala faktauppgifter. Och, om hon ville betraktas som en seriös journalist, borde hon definitivt inte skylta med att hon ändå gjorde det! Att hon inte inser att detta minskar hennes journalistiska trovärdighet är anmärkningsvärt.

Min kritik om att Rolf Thor få stå oemotsagd i artikeln och att han avfärdar kritik som”missuppfattningar” bemöts av Axelsson: “Syftet med artikeln är att ge Västra Götalandsregionens syn på det Västsvenska paketet.” Och hur bestämdes detta “syfte” och av vem? Är det Västra Götalandsregionens syfte att dölja viktiga faktauppgifter för regionens medborgare? Tjänstemannen Rolf Thor passar också på att ge Vägvalet en känga när han säger “det kan ju inte vara rimligt att denna minoritet ska begränsa våra möjligheter att informera om en infrastruktursatsning“. De 16 841 som röstade på Vägvalet i höstas avfärdas alltså som en “minoritet“, men viktigare är att han anser att min kritik mot artikeln är syftad att “begränsa” regionens möjlighet att informera. I själva verket är det ju tvärtom: Vägvalet vill ha upp all information på bordet. Läsarna ska själva kunna få bilda sig en (korrekt) bild av verkligheten efter att ha läst Regionmagasinet. Det tidningen nu sysslar med är istället desinformation, där man väljer ut godbitarna och presenterar dem med glansigt omslagspapper.

På min fråga om det är för mycket begärt att en skattefinansierad tidning förväntas innehålla så neutrala artiklar det bara går, svarar Axelsson tydligt: “Ja det är det faktiskt.” och fortsätter “Tidningen ska naturligtvis vara så saklig som möjligt, men är inte något granskande organ utan en kanal för Västra Götalandsregionen att informera om sin verksamhet och vad regionen står för“. Återigen påstås regionen ha en viss åsikt som ska pådyvlas medborgarna, vilket är en avgrundsdjup skillnad gentemot vad som står i tidningens policy. Axelsson tycks dessutom anse att Regionmagasinet ska ses som någon slags motvikt till övriga tidningar. Varför inte Västra Götalandsregionen också tar chansen att föra fram sina åsikter i dessa tidningar förblir en gåta. I en egen tidning kan man dock framföra sitt budskap oemotsagt och eventuella krav på rättelser av felaktigheter kan man bara avfärda. Någon diskussion om tidningens innehåll är man inte intresserad av och Regionmagasinet tar varken in insändare eller debattartiklar. Vem är det egentligen som står för “begränsad” information?

I morgondagens avslutande del går vi in mer i detalj på hur Regionmagasinet bemöter de specifika klagomålen, samt hur de ställde sig till att ta in en rättelse i ett kommande nummer.

Håkan Andersson
Vägvalet

Lägg till en kommentar