Tack för ingenting

I dagens GP skriver Peter Hjörne ett märkligt tacktal – och hyllning – till den avgående kommunstyrelseordföranden Anneli Hulthén. Hjörne skriver: “Oaktat politiska åsiktsskillnader är Anneli Hulthén värd göteborgarnas tack för sitt hängivna arbete, sitt engagemang, sin hederlighet och sin kärlek till Göteborg.

Fan tro’t.

Jag tillhör dem som tycker det är viktigt med att hålla en viss linje i det man gör och att ge beröm åt de som förtjänar det. Ur båda dessa synvinklar misslyckas Peter Hjörne.

Normalläget för GP:s ledarsida är att kritisera det mesta som Socialdemokraterna företar sig. Tidningen är liberal och står därmed nära Folkpartiets åsikter. Det är därför naturligt att ta ställning mot politiker som Anneli Hulthén som t.ex. inte vill inför Lagen Om Valfrihet (LOV) inom äldrevården.

Nu, när Hulthén aviserat sin avgång, sällar sig Hjörne istället till de som hyllar hennes gärningar. Nu är den kritik som hon fått utstå genom åren – den om “bristande ledarskap” och att hon “inte lyssnade till göteborgarna och folkviljan” och den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att “utstå hot, hat och kränkningar” – nu är allt detta plötsligt någon annans verk, och – som grädde på moset – beskylls de som kritiserat henne för att vara av samma skrot och korn som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Jeremy Corbyn (Labours nye partiledare i Storbritanninen).

När Hjörne skriver att “Göteborgarna är stadens främsta tillgång“, så har det tyvärr inte synts något av detta i Hulthéns gärning. Hon har snarare varit besvärad över att tvingas ta del av den delen av befolkningen, ibland bevisligen en majoritet, som inte tycker som hon.

Så vad är det då egentligen vi ska tacka Anneli Hulthén för, enligt Hjörne? Själv lyfter han fram att kommunrankingen för företagsklimaten sjunkit med nära hundra platser, bostadsbyggandet har inte nått uppsatta mål, segregationen har ökat, raset i skolresultaten och äldreomsorgen visar på stora brister. Tack, tack.

Detta är till stora delar en kommuns kärnverksamhet. Hulthén står alltså för ett mycket stort misslyckande i sin politiska gärning.

Till ovanstående kan vi lägga till bristen på studentbostäder, den omvittnade gängkriminaliteten och alla skottlossningar, Hulthéns fäbless att lägga stora summor på prestigeprojekt som Alfons Åberg-huset samtidigt som kärnverksamheten lider brist på resurser, samt att hennes ledarstil i övrigt lämnat mycket att önska när det gäller hur hon hela tiden frånsäger sig ansvaret för alla dessa misslyckanden.

Vad gäller skyttegravskriget om det Västsvenska paketet, Västlänken och trängselskatten, så klär Hjörne på Hulthén offerkoftan när han menar att hon hade fått utstå kritik oavsett hur hon hade agerat. Men koftan passar inte. Det är Anneli Hulthén som svikit vallöften och valt att gå emot 57 % av göteborgarna, ingen annan. Det finns ingen anledning att tro att svekdebatten hade fått någon styrka, inte ens inom det Socialdemokratiska partiet, om Hulthén till sist – när hon insett att hon inte ens hade med sig sina egna väljare i dessa frågor – hade accepterat nederlaget och storsint förklarat sig besegrad.

Men det klarar bara stora politiker. Tack för ingenting.

Håkan Andersson
Vägvalet

Lägg till en kommentar

  • Intressant är också att Nyhus har uttalat sig om att inte vilja ta över efter Hultén – av familjeskäl.

    Kan man hoppas på att de insett sina begränsningar när det gäller Västlänken och nu försöker glida ut till vänster litet diskret. Om nu Västlänken slutförs kommer den mera troligt bli ett monument över Göran Johansson än Hultén.

    Hur det kommer att utveckla sig i det politiska landskapet i Göteborg är en intressant fråga, likaså hur många andra som kommer att glida undan.

  • Linbanor – en utopisk lösning som gör sig bra i reklam men är tveksam i verkligheten. En bro mellan Backa och Hjällbo (spårvagn/bil/cykel/gångtrafik) och en tunnel mellan Stigberget och Lindholmen (spårvagn/cykel/gångtrafik) skulle ge bättre nytta.

  • Linbanorna är synnerligen dåligt planerade utifrån hur de skall kunna matas av andra linjer. Exempelvis så borde ju linjen till Lunby starta i Haga om det skall vara någon idé med Haga station på Västlänken. Linjen från en station i Brunnsbo verkar synnerligen dåligt genomtänkt utifrån att man skall kunna få resenärer då den inte passerar några andra större knytpunkter.

    Hade man verkligen velat ha resenärer så hade man byggt ihop linjerna i Brunnsbo så här:
    Haga (tåg) – Lindholmen – Lundby – Hjalmar Brantingplatsen (spårvagn) – Brunnsbo (tåg) – Backa – Bäckebol – Hjällbo – Kortedala (spårvagn)

    Då skulle möjligen en linbana kunna göra någon nytta…
    …men som det ser ut nu så förenklar ju linjedragningarna resandet för enbart ett fåtal resenärer…

  • Nu är jag visserligen lite sent ute, men ändå:

    Du skriver “… den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att ‘utstå hot, hat och kränkningar’ – nu är detta plötsligt någon annans verk”.

    Vad menar du egentligen? Självklart är det så att skulden till hot, hat och kränkningar finns hos den eller dom som hotar, hatar och kränker, alldeles oavsett vad man tycker om hennes beslut. Du som representant för ett parti borde ta ett betydligt större ansvar för att vårda debattklimatet än såhär. Så som jag läser din text verkar det som att du tycker att det är hennes fel att nån idiot hotar henne. Jag kanske missförstår dig?

    • PH: Ja, du missförstår. För det första citerar du en mening ur sitt sammanhang. Vad jag skrev var: “Normalläget för GP:s ledarsida är att kritisera det mesta som Socialdemokraterna företar sig. Tidningen är liberal och står därmed nära Folkpartiets åsikter. Det är därför naturligt att ta ställning mot politiker som Anneli Hulthén som t.ex. inte vill inför Lagen Om Valfrihet (LOV) inom äldrevården.

      Nu, när Hulthén aviserat sin avgång, sällar sig Hjörne istället till de som hyllar hennes gärningar. Nu är den kritik som hon fått utstå genom åren – den om ”bristande ledarskap” och att hon ”inte lyssnade till göteborgarna och folkviljan” och den omständighet att hennes impopulära beslut fått henne att ”utstå hot, hat och kränkningar” – nu är allt detta plötsligt någon annans verk, och – som grädde på moset – beskylls de som kritiserat henne för att vara av samma skrot och korn som Donald Trump, Jimmie Åkesson och Jeremy Corbyn (Labours nye partiledare i Storbritanninen).

      Det är alltså Hjörnes text som kommenteras, inte Hulthéns gärningar. Hjörnes plötsliga hyllning till Hulthén är anmärkningsvärd med tanke på den kritik som ständigt förekommit på samma ledarsida som Hjörne skrev på. Och formuleringen “nu är allt detta plötsligt någon annans verk“, syftade som synes på kritiken om hennes bristande ledarskap, oförmågan att lyssna på göteborgarna. Hot är aldrig okej, det har vi uttalat ett flertal gånger (och blivit utsatta för själva f.ö.), men man kan inte genomföra vilka beslut som helst och räkna med att man slipper kritik. Inte ens när man avgår.